Framförhållning är a och o, kära vän

Det ska konstateras att jag inte har någon som helst framförållning i dagar som dessa. I takt med Benny Hill försöker jag skriva ett kreativt inlägg trots att jag borde ägna mig åt mina mycket viktiga studier vars tid egentligen inte är existerande under kommande vecka då julrush ska kombineras med skola. Men jag är inte bitter för jag kom tidigare till insikt om att nätterna är en outnyttjad resurs. Att jag egentligen kunde ägna nuvarande tid åt att läsa om språkhistoria istället för att skriva med nusvenska med mängder av låneord från franskan, latinet och tyskan, försöker jag ignorera i bästa mån.

Framförhållning var alltså temat för mitt liv i denna stund och några exempel på hur mitt liv levs är
1) Adventskalendern av choklad. Enligt den är det den sjätte december och jag tror stenhårt på den som upplyst medium. Det är alltså lugnt.
2) Min almanacka måste ge mig svaren för vilka tider jag börjar jobba dagligen. Imorse slog jag upp den för att pusta ut och inse att jag faktiskt inte var en timme sen.

Som tydligt framgår är min koll större än de flestas. Min pappa ringde tidigare i veckan - för att berätta att han fyllde år. Det hade jag nästan kommit ihåg ändå.

Igår skulle jag efter jobbet ta bussen till Borås, fyra gånger på en timme var jag tvungen att kolla vilken tid mitt planerade färdsätt skulle lämna stationen. När jag sedan skulle hem igen X antal timmar senare var jag dock uppfylld av all framförhållning jag saknat under så lång tid och bestämde mig för att sova så sömntimmarna skulle uppfylla kvoten för rekommenderad nattsömn då jag visste att väckarklockan skulle ringa för jobbet även en söndag. Jag somnar sött med musik i öronen för att stänga ute de andra resenärernas sång och placerar mig i en pose àla lutning mot Ebba. Jag vaknar plötsligt med uppspärrade ögon och bannar mig själv för att jag envisats med att inte ta bort Magnus Ugglas Varning på stan från mobilens mp3.

Jobbet idag gick dock bra med endast en felräkning på fem kronor och jag kände mig pigg trots en kanske senare sömngång. Visserligen nynnade jag konstant på "Morgonstund med smak av döda bävrar [...] Treo-komp, vår frälsare och vän". Treo-komp har inte behövts konsumeras av mig, men melodin satte sig med just den texten.

Dagens bästa kommentar från en Bokiakund stod en dansk turist för då han lyckades väcka min sanna kapitalistiska anda och få min kärlek för marknadsekonomi att växa även en söndag då jag egentligen inte velat arbeta med försäljning och paketinslagning,
- God konsumtion.